Sevärt och Tänkvärt

Första bloggen på svenska tänkte jag ägna åt en serie jag sett. Jag har ett Streaming abonnemang för TV med ursprung i USA så väldigt mycket av innehållet kommer också från USA. USA är ju stora producenter av film och TV så det är ju inte så konstigt att det finns mycket amerikanskt. Kvantitet är dock inte det samma som kvalitet och jag tycker det är svårt att hitta intressanta saker att titta på. Alla streamingtjänster har ju algoritmer som föreslår saker att titta på baserat på vad man tittat på tidigare. Jag skulle önska det fanns en knapp som man kunde trycka på där det stod “överraska mig”! Kanske finns men jag har inte hittat den. Ibland ramlar det in saker som överraskar och det oftast då inte från USA. Jag har hittat brittiska, skandinaviska och tyska briljanta serier där historien och framförallt persongalleriet är mycket mer intressant än det amerikanska “main stream” flödet. Det skall sägas att jag ibland blir positivt överraskad av amerikanska serier och filmer också. Amerikaner är mycket goda historieberättare.

Idag vill jag lyfta fram Spanien och den speciella berättarstilen som finns där, delas med Italien. Jag säger bara forza Dottore Montalbano! En serie där man hela tiden undrar om det är en seriös deckare eller en komisk travesti. Jag älskar den, tyvärr finns den inte på min streamingtjänst! Tillbaka till Spanien. La Casa de Papel kan jag starkt rekommendera i alla fall de två första säsongerna. Ett fullständigt superbt persongalleri och fullt av oväntade vändningar i ett långsamt och snabbt tempo samtidigt! Man älskar både de goda och de onda och de goda är de onda och så vise versa. Det är inte en huvudrollsinnehavare utan flera som får ta upp stor del av utrymmet vilket gör att det hela tiden är spännande. Förutom huvudhistorien om ett omöjligt bankrån mot det spanska Myntverket läggs det mycket tid på att tittaren skall få lära känna personerna i serien. Flera parallella kärleks och makthistorier pågår också. Innan jag kommer till den serie jag vill skriva om tar vi en tur till Tyskland och serien Dark och lite längre norrut till Danmark med serien The Rain. Två fantastiska postapokalyptiska serier där den amerikanska stereotypen är helt borta. Dessa visar tydligt att det finns en levande berättartradition i Europa också.

Nu till det jag tänkte skriva om. Den spanska serien “Katedralen vid havet” (originaltitel: La catedral del mar) efter en roman av den spanske författaren Ildefonso Falcones. Jag lyssnade på denna som ljudbok för några år sedan när jag pendlade till Norge två timmar varje dag. En helt fantastisk berättelse tyckte jag redan då. Historien utspelar sig i historiens Katalonien och kretsar som titeln antyder kring byggandet av Katedralen Santa Maria Del Mar i 1300-talets Barcelona. Berättelsen handlar om Bernat Estanyol som är en livegen bonde och hans son Arnau. Den perfekta inramningen på en historia med brott, straff, synd, fattig, rik, frihet, skuld och rättvisa i en tid då tillvaron var en lång kamp för överlevnad för de flesta medan några få levde gott och skodde sig. Jag tänker inte gå in så mycket på handlingen utan rekommenderar starkt att läsa denna bok och/eller se serien. TV-serien som sådan gör verkligen boken rättvisa, vilket inte alltid är fallet, med bra skådespel och trogen bokens historia. Det jag vill ta upp i denna blogg är några av de tankar och reflektioner som jag haft sedan jag läst boken och sett TV-serien.

Kyrkan och tron spelar en central roll och på den här tiden verkade också den spanska inkvisitionen med kyrkans goda minne. Ja ni ser krocken direkt med gott och ont. I tron finner många människor tröst och kraft för att orka kämpa vidare i det goda trösterika budskapet om kärlek och hopp. Det finns i de flesta religioner denna konflikt mellan gott och ont. Beroende på syfte tenderar de som använder religionen för att skaffa sig makt och rikedom att använda synden och skammen för att förtrycka. Att kyrkan använt detta genom historien är ju uppenbart genom att skuldbelägga den vanliga människan med synd och hot om evig fördömelse i det brinnande helvetet. Med detta har man ställt sig på överhetens sida. För många människor är tiden på jorden ett brinnande helvete med svält, sjukdom, krig och kämpande bara för att ta sig genom dagen. Kyrkan driver alltså tesen att det skulle finnas ett tillstånd som skulle vara värre!?

Förtryck av kvinnor har man nästan gjort till en konstform. De är ofta häxor som förvrider männens sinnen in i synden och då är ju mannen nästan oskyldig eller hur? Kvinnan har fått skylla sig själv om hon blivit våldtagen eftersom hon med djävulens makt frestat mannen till att åtrå och vilja äga henne. På 1300 var det våldtäktsmannens rätt att gifta sig med den våldtagna kvinnan. Om han valde att inte göra det kunde han bli dömd till döden men kvinnan blev för alltid utstött från kyrkan och samhället. Men det är väl inte så nu på 2000-talet? Se er omkring där många länder ivrigt påhejade av kyrkan har förbjudit eller vill förbjuda abort. Där kvinnor döms för att blivit gravida, även om det skett med våldtäkt, och blir utstötta ur gemenskapen. Detta sker i namnet på fler religioner än kristendomen. Kvinnor får inte utbilda sig eller välja make de till och med könsstympas för att inte falla för frestelser. Att kvinnor framställs som listiga och beräknande kanske har en förklaring i detta förtryck. De måste manövrera smidigt i männens värld för att inte bli utstötta.

Kyrkans beslag på sanningen får också andra uttryck där kritik mot präster och biskopar inte tillåts då det blir ett påhopp på själva tron och religionen. Kyrkan sluter leden när något otillbörlig avslöjas. Skall inte gå in djupare på alla dessa korggossar som utsatts av katolska kyrkan under många århundraden för detta finns i all kyrkosamfund i alla religioner. Hur religiösa samfund världen över under århundraden samlat på sig enorma förmögenheter och byggt enorma katedraler, den ena med mer guld än den andra. Detta har man gjort i symbios med makthungriga kungar och herrefolk. Men säger du har inte religionen gjort bra saker också? Självklart har kyrkor, synagogor och moskéer betytt mycket för vanligt folk för tröst och tillflykt under krig och kriser. Enskilda präster och församlingsmedlemmar gör enorma egenuppoffringar för sina medmänniskor. De klarar detta genom att luta sig mot tron och samhörigheten i en församling. Detta är den ljusa och varma sidan av religionen. Därför är det en skymf mot dessa människor som lägger sin själ på goda gärningar när biskoparna är mer upptagna med att skydda sin makt genom institutionen kyrkan. Man gör detta genom att pådyvla människor den enda sanningen!

Kyrkan och andra religiösa samfund utövar ett viktigt ledarskap i människors liv och man behöver ständigt ifrågasätta sanningen och stå upp för den lilla människan.

Om du tycker om vad du läst Prenumerera och Gilla för mer tankar om allehanda ämnen.

Published by ullehaddock

Writer of sorts with a soft spot for Photo. Writes about life and what comes into my mind.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: