Flexibel Arbetsmarknad

Denna gång ett inlägg på svenska och jag kastar mig ut i ett aktuellt ämne där debattens vågor går höga som under en orkan. LAS Lagen om Anställningsskydd. Debatt har någon gång omnämnts som att man slår varandra i huvudet med sina argument och inte är öppen för den andres synpunkter. Det låser sig och det blir inget utbyte av idéer som leder till nödvändig förändring. Jag skall se om jag kan lägga ett annat perspektiv även om jag inte följt debatten annat än ytligt. För att ge lite trovärdighet till mitt inlägg kan jag nämna att jag varit ordförande i en fackförening med cirka 100 medlemmar och suttit i en avdelningsstyrelse innan jag gick över till den mörka sidan och blev chef. Jag har därmed haft foten i båda lägren.

Advertisements

Företagen skriker efter arbetskraft samtidigt som många går arbetslösa. Detta är den stora paradoxen. Man skjuter förbi målet från båda sidor när man debatterar hur många som skall undantas från turordningsreglerna. Redan idag finns stora möjligheter att göra undantag eller förhandla bort lagen. Många arbetsgivare orkar inte ta till sig eller förstår bara inte vilka möjligheter det finns. Som alltid när man bedriver affärsverksamhet kostar allt pengar. Många företag går ut med att personalen är deras viktigaste resurs men trots det är ohälsotalen i brant stigande kurva uppåt. Många mår extremt dåligt på sina jobb men går dit dag efter dag ändå. I andra änden skriker företagen efter arbetskraft och då det som kallas kvalificerad arbetskraft. Den föreslagna reformeringen av LAS löser inte den ekvationen enligt mig. Dagens och framtidens arbetsmarknad är och kommer bli än mer flexibel vare sig vi vill eller ej. Tänk efter många av de yrken eller jobb som vi pratar om idag fanns inte för 10 eller 20 år sedan, influencer, bloggare, YouTuber som är karriär för många, framförallt yngre, idag. Livscykeln för produkter blir också kortare och kortare. Ericsson och Nokia var störst på mobiltelefoner på 80- och 90-talen men finns idag inte med på den marknaden för att man inte var tillräckligt flexibel och anpassningsbar när Smartphones kom. Är det då bra att ha långa anställningar på företag? Gör det oss förändringsbenägna och anpassningsbara för utmaningarna på marknaden? Låter den frågan hänga lite.

Det finns alltid två sidor av ett mynt så också när det kommer till anställningstrygghet. Kan det inte vara så att samma mekanismer som ger oss trygghet i en anställning skapar otrygghet när man behöver lämna den tryggheten? När man inte längre har ett ömsesidigt utbyte av varandra börjar det skava och det skapar grogrund för vantrivsel, mobbing och psykisk ohälsa. Jag menar att detta är något man förbisett i debatten. Kanske kan en del av förklaringen ligga i den grundläggande strukturen hos facken där den lokala klubben är central. Hur skall de ta hand om medlemmar som hamnat utanför på grund av exempelvis arbetsbrist eller ens inte kommit in på arbetsmarknaden. Vem är solidarisk med dessa? På andra sidan av myntet ligger företagens kortsiktighet där man i bästa fall ser ett år framåt när man gör sin budget. Då går det ju inte att sätta av några pengar eller tid för medarbetarna att kompetensutvecklas antingen för framtida kompetensbehov eller för att kunna komma vidare utanför företaget. Kanske är det här arbetsmarknadens parter skall lägga sitt krut. Skapa en trygghet att kunna byta arbete till något som engagerar den enskilde medarbetaren ger företagen skyhögt bättre produktivitet, det visar forskningen. Att behålla en lag från en tid och verklighet som inte finns längre gagnar inte medborgarna. Kostnaderna för sjukskrivningar och psykisk ohälsa skjuter i höjden och psykvården går på knäna.

Advertisements

Tittar vi på hur vårt Svenska samhälle är uppbyggt ser vi att mycket är knutet till trygghet och anställningen, vilket gör att de som har jobb hänger fast vid det till varje pris och de som inte har kommer inte in på arbetsmarknaden. Hur många entreprenörer har inte upplevt svårigheten att få banklån när de inte har fast anställning. Ungdomar som försöker få sitt första boende, antingen genom att låna till en insatslägenhet eller få sitt första hyreskontrakt. Att komma in på arbetsmarknaden är också en stor utmaning för både ungdomar och nyanlända invandrare. Redan idag finns det yrken som har väldigt kort livscykel där man under en kort period kan man tjäna pengar innan marknaden försvinner igen. Dagens samhällsstruktur där man i början av livet lär sig saker genom skolgången för att sedan ha en produktiv period där man tjänar pengar, och reproducerar sig genom att skaffa barn, för att sedan ha en period i slutet av livet med mycket fritid. Gå gärna LinkedIn Learning kursen “The New Rules of Work” av Gary Bolles där han utvecklar hur vi måste anpassa vårt beteende och samhälle till ett livslångt lärande. Det finns en del positiva tecken i vårt samhälle idag för att vi rör oss i rätt riktning men det går allt för långsamt och man låser sig i ideologiska resonemang baserat på hur verkligheten såg ut för 30 år sedan.

Man löser inte detta genom att ge sig på arbetsrätten eller arbetsförmedlingen och heller genom att försöka bevara dessa som de varit om man inte samtidigt ser över hela trygghetskedjan. Det krävs en ny typ av folkhemsbygge där varje medborgare kan utvecklas till sin fulla potential och där samhället stöttar i övergången mellan olika inkomstkällor. Hoppas jag lyckats ge ett annat perspektiv och om ni gillar (eller blir utmanade) av vad jag skriver, Gilla och Prenumerera!

Published by ullehaddock

Writer of sorts with a soft spot for Photo. Writes about life and what comes into my mind.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: