Denna gång ett smakprov från boken som jag håller på att skriva. Den har mognat länge i min hjärnas vindlingar men har nu kommit en bra bit på väg även om det är långt kvar. Boken handlar om en pojkes uppväxt i förorten på 60- och 70-talet. Dela, gilla, kommentera och prenumerera om ni vill sporra mig att fortsätta.

Han vaknade med känslan av att något var fel, en sådan där gnagande känsla av obestämt obehag. En känsla pojken var allt för van vid. Han tittade upp på sängbotten till överslafen på våningssängen i rummet som han delade med sin tre år äldre bror. Men hans bror var inte där. Hans bror var förvisad, efter att blivit gripen av polis för stöld, till deras alkoholiserade pappa och bodde nu i pappans enrummare i ett rivningshus. Dass på gården och en hembränningsapparat som puttrade i hörnet.

Kunde det varit hunden som gjort något ljud? Då kom pojken ihåg hur dagen avlöpt innan han gick och lade sig. Ett stort bråk mellan pojkens mamma och styvpappa i en lägenhet som inte var deras. Alkohol, gap och skrik innan till slut slag utdelades. Mamma blev slagen igen av styvpappan när hon ertappade honom hos hans älskarinna. Hennes glasögon flög av och föll mellan trapporna tre våningar innan de träffade betonggolvet och splittrades. Pojken fick hjälpa sin berusade mamma att ta sig hem med en Taxi, hunden och styvpappan som pojken älskade båda, blev kvar där i den andra lägenheten ute i förorten.

De kom hem till lägenheten i en närliggande förort där pojken hjälpte sin förtvivlade och fulla mamma i säng innan han lade sig själv och somnade eller bara dåsade bort en stund. Nu var han klarvaken igen och det var ett ljud som inte borde vara där, även om pojken var van vid ljud som inte borde vara där. Så hade det varit under hela hans uppväxt. Han gick upp ur sängen och ut i hallen. Det var en typisk miljonprogramslägenhet med en ganska långsmal hall. Rum på båda sidor och köket i slutet av korridoren. Där satt hon på pinnstolen vid köksbordet av trä med Perstorpsplatta, eller hon halvlåg mera halvt nerhasad. Hennes underarmar skakade konstigt mot bordet och när pojken kom närmare såg han hur huden var fläckad, blå och kritvit. Ur munnen kom fradga och ögonen hade rullat bakåt i hennes bakåtlutade huvud som också dunkade i väggen bakom. ”Mamma, mamma vakna” försökte han ropa men hon skakade bara mer och gled längre ner på stolen. På bordet låg duken i en enda röra, ett par ölburkar låg ner och en vinflaska stod på bordet. På bänken vid sidan om henne fanns flera öppnade och tomma burkar med olika piller i samma oordning som på bordet.

När pojken inte fick kontakt med sin mamma förstod han någonstans att han måste ringa ambulans. Han tog telefonen med darrande händer och rullade fram larmnumret 90000 på sifferskivan. Efter vad han upplevde som en evighet, eftersom mamman nu började skaka allt intensivare, svarade någon i andra änden. Med grötig och darrande röst försökte pojken så sakligt som möjligt få fram sitt budskap till larmoperatören. ”Mamma är blå och vit och svarar inte, hon har tagit tabletter!” De lovade att skicka en ambulans direkt. Pojken kunde se för sin inre syn hur porten på Brandstationen öppnades och ambulansen körde ut med blåljus och sirener. Pojken var ofta och lekte i närheten av brandstationen eftersom det var spännande och fanns en fin skog intill att leka i. Ibland fick de komma in och titta på brandbilarna och vara med när brandmännen gjorde iordning efter en utryckning. Pojken gick och öppnade för ambulanskillarna, på den här tiden var det nästan bara killar, som kom in och började ta hand om mamman. Mamman hade slutat skaka och nu glidit ner hela vägen på golvet. Hon var mer blå än vit när pojken förtvivlat försökte få kontakt. Ambulanskillarna gjorde återupplivningsförsök och hjärtlungräddning innan de fick in henne i ambulansen. De körde iväg med blåljus och sirener och efter en stund hade de kört runt huset så han kunde se ambulansen köra förbi på baksidan husen med hög fart.

Nu var pojken helt ensam i trerumslägenheten. Han hörde hur luftpumpen i akvariet brummade och att någon granne spolade i toaletten. Han gick runt och tittade i bokhyllan där det stod en skivspelare av märket Philips där hans mamma brukade spela Demis Roussos eller Lasse Berghagen. Vid sidan om stod det stora 1000 liters akvariet som var hans styvpappas stolthet. På bordet framför soffan såg han resterna av festen som varit kvällen innan. Cigarettfimpar, halvt urdruckna glas, ölburkar och spritflaskor. Pojken åt av geléhallonen, eller jungfrubrösten som hans pappa kallade dem, och Ahlgrens bilar som stod i en skål på ett sidobord.  

Det var Annandag Jul 1976 och pojken var 10 år.

Kommentera gärna och kom gärna med tips på hur jag kan utveckla språket. Dela, Gilla och Prenumerera så det kommer mera.